Att starta dagen i stallet tidigt på morgen en sådan underbar morgon som denna är helt ljuvligt. Var ute i stallet 6.45 och det var redan ljust ute. Gav hästarna frukost och njöt sedan en stund medans hästarna mumsade på sin frukost av den härliga solen som stack fram och värmde upp hela ansiktet. Fortfarande kallt i luften men åh vad skönt det var med solen. När hästarna sedan fått sina täcken på och frukosten var slut så nästan dansade både hästar och jag ut till hagarna. Tyckte det gick ovanligt fort att ta ut dem imorse men det kan ju också vara så att jag njöt av varje sekund att vara ute i den gassande vårsolen och jag tror nog att hästarna njöt av det lika mycket som jag :) Det kändes, alla hästarna var så lugna, harmoniska och glada imorse. Eftersom Nettie har Tindra idag så hade jag bara frukosten att ge och att ta ut hästarna idag. Jag har förvisso lunchfodringen idag också på schemat men den tar Nettie eftersom hon ändå har tindra idag :)

Jag fick höra så otroligt härliga nyheter idag av Nettie, Tindra är ju Tindra och hon är super snäll men envis som synden och stark :) När hon motsätter sig ryttarens vilja då gäller det att vara bestämd och att inte ge med sig, för om Tindra känner att hon har övertaget på sin ryttare så tar hon det. Och Tindra gör som de flesta hästar, hon testar sina ryttare tills att hon känner att hon inte längre kan köra med ryttaren. Tindra har kört med Nettie en hel del i ridningen, och det hjälper ju inte att hon varit skadad länge och har extra energi i kroppen som hon behöver få utlopp för. Och även att Nettie inte har varit riktigt bestämd nog, hon har tagit sig tid att lära känna henne och hon har själv kännt att nej nu måste jag bli mer bestämd. Tindra vänder på en femöring och det är inte lätt alla gånger att hänga med i hennes svängar och att hålla balansen. Men Nettie har inte gett upp och idag så meddelade Nettie att hon hade ridit ut i skogen med Tindra och att Tindra inte hade bråkat med henne. Detta gjorde Nettie väldigt glad och det var så kul att höra att Nettie inte ger upp. Det lönar sig att inte ge upp! Även om det känns omöjligt ibland så ge inte upp. Vilken fröjd och vilken härlig känsla man får när det tillslut går åt rätt håll :)  <3  <3  <3 

Nog för att snö är otroligt vackert och det är helt underbart att galoppera runt i hög snö inne i skogen. Gärna med solen högt upp på himlen som försöker tränga sig igenom trädkronorna i skogen :) men nu tycker jag att det får räcka. Man kunde nästan känna våren, solen började komma fram, graderna började att öka och fåglar och vår blommorna började hitta fram efter vintern. Man började kunna ta en tunnare jacka för vinterjackan var alldeles för varm. Man började längta mer och mer efter den härliga solvärmen som man vet är på ingång. Och vad händer? Helt från ingenstans börjar det snöa, och snön ligger kvar på marken! Vad hände med våren? Det är snart April och då ska vi väl inte ha snö heller? Den sista söndagen i Mars går vi över till sommartid enligt klockorna, hur ska vi kunna gå över till sommartid om vi fortfarande har snö på marken???

Jag bara undrar....

Tänk att det finns så underbara människor här i världen.  Nu är ju Tindra under igångsättning och det är jätteskönt, men då vill man ju också att det ska flyta på och att hon nu rids kontinuerligt så det inte blir något uppehåll i träningen. Nu är det så att jag är hemma sjuk och min medryttare har just nu praktik och jobbar hela dagarna. Hon åker ut på kvällarna och tar hand om Tindra men för att hon ska slippa bege sig ut i mörkret så finns det en annan eldsjäl som ställer upp och rider Tindra på dagarna så att hennes träning inte blir lidande för att annan sjukdom och annat ska ställa till det för henne. En stor eloge och en bamse kram till Jennifer som ställer upp och skrittar tindra ut i skogen :) Din hjälp är guld värd :) och även en stor eloge och en bamsekram till Helen som äger gården där vi är uppstallade för ideén kom från henne från första början. Tack för att ni finns <3

Jag har funderat på att jag skulle vilja ha några nya fina bilder på Tindra så jag ska snart ta ut henne en sväng i skogen bara för att ta lite nya bilder på henne. Så fort det inte blåser så förbaskad mycket :) Då kommer jag att lägga upp några av dem här givetvis, och jag tror att under våren, sommaren och även under hösten kommer det att komma mycket fina bilder på tindra till bloggen, och även en och annan fin vinterbild. Jag gick igenom alla bilder jag har på Tindra och insåg att jag har ju bara gamla bilder :) lite trist, så det får vi ändra på :)

Jag ska be Nettie följa med så kanske vi kan få lite fina bilder med Tindra och Nettie också :)
 

Finns inget annat sätt att beskriva känslan som finns hos mig nu. Jag är så lycklig för att Tindra äntligen är frisk men samtidigt så vet jag att det är faktiskt nu det hårda arbetet kommer in. Jag känner Tindra och vet att hon vill bara springa och springa och det känns när man sätter sig upp på henne. Hon är som en tickande bomb som skulle kunna explodera när som helst och jag förstår det hos henne. Men det som är så mentalt svårt i det läget är just att inte låta henne springa. Jag vill ju helst bara säga du  är frisk, spring så snabbt du bara kan, spring av dig alla myror som kliar dig på benen. Men samtidigt så vet jag också att det hade hon inte mått bra av. Hon har ju inga muskler kvar och konditionen är ju heller ingen höjdare. Så därför måste vi gå försiktigt fram och långsamt. 

Det som vi gör nu är bara skogsridning, skritt både på långa och kortare tyglar, men mest på långa tyglar så hon får en chans att bära upp sig själv. Vi går mycket i cirklar runt träden i skogen och mycket partier där det finns mycket rötter eller grenar på marken så att hon måste lyfta på hovarna. det är väl det som vi får göra en tid framöver. Även övergångar, just nu bara mellan halt och skritt, eftersom hon inte får trava riktigt än :) 

Det gäller att ha tålamod och att ta det sakta framåt men jag vet ju att i slutänden kommer det att bli riktigt bra :)

Imorse åkte jag tidigt till stallet för att hjälpa till att ta ut alla hästarna på morgonen så det går snabbare och vi kan då koncentera oss på att få iordning Tindra inför besöket på kliniken. Jag borstar på Tindra, pratar med henne och myser, mina tankar går på vad som komma skall. Jag sätter på henne transportskydden och transport täcket och hon vet, hon vet att det är något på gång. Hon är ivrig och man känner hur all hennes samlade energi kommer till en punkt. Tindra har haft en period av att vara svårlastad och med all denna energin börjar jag undra om vi ens får in henne i transporten. Men ett jättebra tips från stallägaren gjorde att på kanske 10-15 minuter så var hon på transporten :) vilken glädje, dit kommer vi iallafall :)

Sedan kommer vi dit och eftersom Tindra inte står så bra i en transport som inte rör sig så tog vi ut henne och in i stallet på kliniken. Av med skydd och täcke och så fick hon vila ut lite i en av deras egna boxar. Jag gick in och registrerade Tindra att hon var där och sedan fick vi komma in på en gång, Detta var bra för jag hann inte tänka så mycket. Tog in Tindra och undersökningen började direkt. Skritt och trav upp och ner för gången, följt av longering i både skritt och trav och flera byten mellan varven. Sedan så var det böjprov i alla lägen både väldigt högt och väldigt lågt. Och sedan kom resultatet.

Tindra är FRISKFÖRKLARAD. Vilken lycka, kan inte ens beskriva den känslan som jag kände just vid det ögonblicket när jag fick höra dessa orden. Jag log med hela mig men sedan undrade jag också hur jag skulle få in henne i transporten. Men det behövde jag inte oroa mig för hon näst intill travade in på transporten och på mindre än två minuter stod hon och väntade på att få åka hem igen :) 

Väl hemma blev det många morötter och mycket mys <3

Imorgon är den stora dagen så vi ka ta och åka in till kliniken med min älskade Tindra. Innerst inne så hoppas jag ju så otroligt mycket att vi ska få svaret att vi har åkt in i onödan, att hon är frisk, men samtidigt så vågar jag inte riktigt tänka på det sättet. För om hon inte är frisk så blir jag bara såå otroligt ledsen och nedstämd över att få ett resultat som jag inte vill ha, speciellt om jag har skapat en förväntning att det ska vaa på annat sätt. Hela dagen idag har jag haft ett stort orosmoln över mig. Och hur ska jag lösa allt det praktiska? Jag äger ingen transport, jag har inte heller lärt mig att köra med transport.... För jag har aldrig behövt lära mig, allting har alltid funnits på hemmaplan.

Men där kommer en stor eloge till värdens bästa stallägare. Hon är en underbar kvinna som verkligen månar om hästarna som finns i hennes stall. Inte bara hennes egna utan även de som är inaccorderade. Hon ställer upp med att lasta, köra och även hjälpa till på kliniken om så behövs. Och en annan stor eloge till två andra tjejer i stallet som ser till att jag kan använda deras transport. Ja snart dags att lägga mig, undrar om jag ens kan sova inatt........

Tindra har en underbar tjej som medryttare. Hon är en tjej som är otroligt engagerad och verkligen ställer upp i vått och torrt, oavsett om det gäller att städa ute i hagen eller mocka, städa stall eller rida. Och detta har visat sig väldigt tydligt nu när Tindra har varit skadad i drygt 1 1/2 månad och på boxvila. Hon har ändå varit ute lika mycket om inte mer och bara pysslat, städat och gjort allt annat runt omkring Tindra. Hon har inte brytt sig om att hon inte kan rida hon har funnits där ändå :) Vilket för mig som hästägare känns otroligt tryggt.

Vi har varken ridbana eller ridhus på gården där vi står men vi har otroligt vackra och härliga skogsområden där vi kan rida och detta bekommer inte Nettie. Hon rider gärna ut i skogen på Tindra både själv och i sällskap och det fungerar väldigt bra. Jag känner mig väldigt trygg med att lämna Tindra i hennes händer, oavsett om det gäller bara för en dag eller om vi åker iväg utomlands så skulle jag inte alls vara orolig och det är ett väldigt gott tecken.

Vi är väldigt glada av att ha träffat dig Nettie <3

Ja, nu är vi ju en bit in på det nya året, nämligen år 2014. Jag blickar tillbaka på olika sociala medier tex facebook, och ser alla nyårslöften som lämnas så fort det har varit ett nytt år. För mig är ett löfte något väldigt heligt, om jag ger ett löfte så ska det vara ett löfte som jag kan hålla och hur många personer ser man inte var och varannan dag som skriver, där sprack mitt nyårslöfte... Jag klarade inte mitt nyårslöfte osv...

Jag gör därför istället ett nyårs mål. Jag sätter ett mål som jag ger mig tusan att klara, det blir då på mina egna termer och ingen kan säga att jag har lovat något. Det gör mig inte mindre bestämd att klara det bara för att det är ett mål och inte ett löfte, men samtidigt mår jag inte lika dåligt om jag inte skulle klara ett mål som om jag bryter ett löfte.

Mitt nyårs löfte för 2014 är att jag ska lära mig teckenspråk! Denna inspiration kommer ifrån att jag nu har en medrytttare som är döv och hon är helt underbar och ställer upp i vått och torrt. Även om jag känner att vi kan kommunicera bra, med att skriva på mobilerna och med papper och penna, så känner jag att jag vill kunna kommunicera lite mer med henne på hennes språk, därav mitt mål att lära mig teckenspråk.

Jag tycker att detta ska bli en jättekul utmaning och ser verkligen fram emot detta. Och när jag tänker på detta mål, och sedan att min älskade Tindra börjar bli bättre igen så börjar detta året 2014 att se väldit roligt och ljust ut :) 

Hoppas att alla andra mår lika bra som jag gör just nu :) Kram på er alla <3