Äntligen.....
Min älskade Tindra är fortfarande halt, men äntligen har hon fått vara ute i hagen och denna gången verkar det fungera mycket bättre. Nu kan hon vara ute nästan hela dagarna tillsammans med de andra, men hon är ju fortfarande på medicin så det verkliga testet blir hur hon går när medicinen är slut och ute ur hennes kropp. Men vilken lycka att få komma ut till stallet och se hennes box tom. Att hennes huvud som sticker ut ur boxen inte är det första man ser när man kommer. Visste inte hur underbar denna känslan skulle vara förren man står där. Jag som inte är van att ha sjuka hästar, för mig har detta och är detta fruktansvärt jobbig. Jag vet att det finns andra hästägare som har det ännu jobbigare med skador, sjukdomar och liknande som kanske tycker att detta är ju ingenting, men för oss har detta varit otroligt svårt. Det är vår berättelse och våra känslor.