Tålamod Tålamod Tålamod....
Finns inget annat sätt att beskriva känslan som finns hos mig nu. Jag är så lycklig för att Tindra äntligen är frisk men samtidigt så vet jag att det är faktiskt nu det hårda arbetet kommer in. Jag känner Tindra och vet att hon vill bara springa och springa och det känns när man sätter sig upp på henne. Hon är som en tickande bomb som skulle kunna explodera när som helst och jag förstår det hos henne. Men det som är så mentalt svårt i det läget är just att inte låta henne springa. Jag vill ju helst bara säga du är frisk, spring så snabbt du bara kan, spring av dig alla myror som kliar dig på benen. Men samtidigt så vet jag också att det hade hon inte mått bra av. Hon har ju inga muskler kvar och konditionen är ju heller ingen höjdare. Så därför måste vi gå försiktigt fram och långsamt.
Det som vi gör nu är bara skogsridning, skritt både på långa och kortare tyglar, men mest på långa tyglar så hon får en chans att bära upp sig själv. Vi går mycket i cirklar runt träden i skogen och mycket partier där det finns mycket rötter eller grenar på marken så att hon måste lyfta på hovarna. det är väl det som vi får göra en tid framöver. Även övergångar, just nu bara mellan halt och skritt, eftersom hon inte får trava riktigt än :)
Det gäller att ha tålamod och att ta det sakta framåt men jag vet ju att i slutänden kommer det att bli riktigt bra :)