vågar man hoppas eller inte.....
Imorgon är den stora dagen så vi ka ta och åka in till kliniken med min älskade Tindra. Innerst inne så hoppas jag ju så otroligt mycket att vi ska få svaret att vi har åkt in i onödan, att hon är frisk, men samtidigt så vågar jag inte riktigt tänka på det sättet. För om hon inte är frisk så blir jag bara såå otroligt ledsen och nedstämd över att få ett resultat som jag inte vill ha, speciellt om jag har skapat en förväntning att det ska vaa på annat sätt. Hela dagen idag har jag haft ett stort orosmoln över mig. Och hur ska jag lösa allt det praktiska? Jag äger ingen transport, jag har inte heller lärt mig att köra med transport.... För jag har aldrig behövt lära mig, allting har alltid funnits på hemmaplan.
Men där kommer en stor eloge till värdens bästa stallägare. Hon är en underbar kvinna som verkligen månar om hästarna som finns i hennes stall. Inte bara hennes egna utan även de som är inaccorderade. Hon ställer upp med att lasta, köra och även hjälpa till på kliniken om så behövs. Och en annan stor eloge till två andra tjejer i stallet som ser till att jag kan använda deras transport. Ja snart dags att lägga mig, undrar om jag ens kan sova inatt........