Hur underbart känns det inte att få säga dessa orden??? Äntligen får jag lov att sätta i gång älskade Tindra försiktigt efter den långa boxvilan och hältan. Jag är så underbart överlycklig att det är svårt att beskriva med ord. Börjar med lite skritt bara varierat med promenader och ridning. Sedan får vi se hur hon tar detta och sedan gå vidare. Jag har en plan i mitt huvud redan och hoppas att jag kan följa planen utan nya avbrott. Jag satt på Tindra idag och red henne och det var underbart. Bara en liten skritt tur men aktiv skritt så hon jobbar på ordentligt. Hon har även börjat vara ute hela dagarna i hagen igen med sina kompisar. Fortfarande en lite större sjukhage men känns som onödigt att låta henne springa omkring nu i början :) Hon slipper ju vara inne i alla fall. :) 

Härligt härligt <3

Jag har nu fått sätta mig upp på min fina Tindra och skrittat en liten runda barbacka. Det kändes helt underbart, ljuvligt. Kändes som en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag kan verkligen inte sätta ord på den känslan, men när jag kom tillbaka var jag helt lyrisk och ögonen glittrade. Jag kunde inte sluta le på hela kvällen. På tisdag, imorgon är det sista dagen på medicin för denna omgången och jag hoppas verkligen att det blir den sista. Mot slutet av veckan bör jag veta hur det är med henne utan medicin. Jag håller alla mina tummar och tår för att det ska bli bra :)

Min älskade Tindra är fortfarande halt, men äntligen har hon fått vara ute i hagen och denna gången verkar det fungera mycket bättre. Nu kan hon vara ute nästan hela dagarna tillsammans med de andra, men hon är ju fortfarande på medicin så det verkliga testet blir hur hon går när medicinen är slut och ute ur hennes kropp. Men vilken lycka att få komma ut till stallet och se hennes box tom. Att hennes huvud som sticker ut ur boxen inte är det första man ser när man kommer. Visste inte hur underbar denna känslan skulle vara förren man står där. Jag som inte är van att ha sjuka hästar, för mig har detta och är detta fruktansvärt jobbig. Jag vet att det finns andra hästägare som har det ännu jobbigare med skador, sjukdomar och liknande som kanske tycker att detta är ju ingenting, men för oss har detta varit otroligt svårt. Det är vår berättelse och våra känslor.

Tindra fick börja gå ut i sin hage en timme om dagen för att hon inte skulle bli helt mentalt knäckt... och vad händer? Hon tyckte det var såå roligt att få komma ut i snön och leka att hon gjorde allt hon inte fick göra enligt "regelboken".... hon rullade runt, stod  rakt upp på bakbenen, hon galloopperade runt och ville leka med de andra hästarna bredvid henne. Hon lade sig även ner i snön bara för att mysa i snön och titta på de andra när de busade runt. Då tog jag in henne men hon verkade ok, andra dagen samma sak, ute lite mer 1 1/2 timme, men hon var mycket lugnade andra dagen, och hon verkade helt ok i benet när hon kom in. Äntligen börjar jag tänka, äntligen kanske det går åt rätt håll. Tredje dagen skulle mina stall kompisar ta ut henne åt mig och sedan skulle jag komma och ta in henne. Då får jag sms och samtal att hon är halt igen och får vara inne. Kändes som hela världen rasade samman. Varför kan det inte få bli bra? Samtal med veterinären på en gång och det blev tillbaka på strikt boxvila tills hon kom ut igen. Hon kom ut ett par dagar senare och gjorde då ett böjprov. Genom det böjproved visade hon hälta i sista böjningen vilket visar att hältan sitter nedanför kotorna. Så mer medicin och mer vila. Men det positiva med denna omgång är att hon var ivarje fall mindre halt än när veterinär var hon henne sist. Så om vi kunde göra hennes hage mindre fick hon lov att börja gå ut efter att hon varit på medicin några dagar så det honner gå ut i hennes system. Hon var tvungen att vara lindad i hagen, och hagen skulle vara tillräckligt stor för att hon ska kunna röra på sig för att inte bli för stel men inte tillräckligt stor för att inbjuda till att springa runt. Hmmm, ja hur löser man detta? hon som älskar att leka i snön.

Att se sin häst vara tvungen att stå och glo in i fyra väggar hela dagarna under en längre perid det skär i hjärtat. Mitt älskade hjärta har nu varit halt och på boxvila sedan nyårsafton och efter ett x antal medicin kurer, undersökningar och röntgen så är hon fortfarande halt. För en häst som har varit frisk hela sitt liv är detta otroligt jobbigt, både för häst och ägare. Det  värsta är nog ovissheten. Att inte veta exakt vad det är och inte alls veta vad man kan göra för att hjälpa henne. Det låter hemst men det var nästan så att när hon röntgades så hoppades jag nästan att man skulle hitta ett benbrott eller liknande. Inte för att jag vill att hon skulle ha ett benbrott men då hade man ivarje fall haft en orsak och kunde behandla henne på rätt sätt. Nu är det ju nästan som att man behandlar det man tror för att utesluta annat.... Inte alls roligt. Detta är första gången min dam är halt i hela sitt liv och hon fyller 14 år i sommar. 

Jag måste säga att hon tar detta otroligt bra själv, hon är en häst som annars gärna hade velat vara ute dygnet runt hela året om hon hade fått välja själv, så för henne att vara på boxvila i en månad är jättestarkt av henne.

Jag längtar efter den dagen jag får sitta på hennes rygg, jag längtar efter den dagen då hon inte måste vara inne hela tiden, jag längtar efter att det ska vara som vanligt igen. Att min häst som älskar snö ska få pulsera i snön och leka ute i snön.

Vår nya blogg lanserades idag. Om du fokuserar på den ska vi försöka att hålla dig uppdaterad. Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.